Vad är cueca? Chiles nationaldans

What the cueca is

Cuecan är en familj av musikstilar och danser, inte en enda fast koreografi. I sin chilenska form dansar en man och en kvinna som ett par, var och en med en näsduk, och ritar cirklar, varv och halvvarv kring varandra. Paret rör sig självständigt och håller inte varandra i handen. Under andra namn finns versioner av dansen från Colombia till Argentina. Chile förklarade den som nationaldans 1979, eftersom den var landets mest utbredda folkdans och den med djupast historisk betydelse. Sedan 1989 är den 17 september Nationella cuecadagen.

Så går dansen till

Mannen bjuder upp kvinnan till dansgolvet och de går arm i arm i en halvcirkel. Sedan ställer de sig mittemot varandra med näsdukarna lyfta och sekvensen börjar: fyra svängar, åtskilda av steg framåt och bakåt. Hon brukar borsta golvet med fötterna medan han stampar, och stampandet tar över allt eftersom dansen byggs upp. En fullständig cueca är normalt tre omgångar av melodin, som chilenarna kallar pies. Dansarna har stor frihet i sina steg, så inga två par dansar den riktigt likadant.

• Näsduken, som hålls upp och viftas med under hela dansen
• Paret håller sig ifrån varandra och flirtar med blickar och rörelser
• Hennes borstande steg mot hans stampande
• Svängarna, som ger dansen dess cirkelform

A rooster and a hen

Den vanligaste tolkningen av dansen är en uppvaktning mellan en tupp och en höna. Mannen är entusiastisk, stundtals till och med aggressiv. Kvinnan är undflyende och blygsam. De rör aldrig vid varandra, men de flirtar genom sina ansikten och sin rörelse. Dansen slutar ofta med att mannen står på ett knä och kvinnan sätter sin fot på hans upplyfta knä. Det är en tolkning, inte en regel. Det förklarar varför näsduken betyder så mycket: den är dansens signaturrekvisita, som viftas av båda partnerna från början till slut.

Musiken och orden

Cuecan sjungs likaväl som den dansas. Sången har två strofer och en kort avslutande kuplett, kallad remate, och musiken upprepar en sektion som kallas pie. I centrala Chile sjunger vanligtvis en kvinna, med gitarr, dragspel och slagverk, och publiken bidrar med handklapp. I norr är ljudet annorlunda: panflöjter och brassband, helt utan sång. Grupper av sångare och musiker sjunger också cuecan i tur och ordning, i en cirkel, som chilenarna kallar en rueda cuequera.

Var cuecan kommer ifrån

Ingen är överens om ett enda ursprung. De flesta redogörelser kopplar cuecan till zamacuecan, en dans som var populär i Peru omkring 1800, och hänvisar till spanska och arabisk-andalusiska rötter. Vissa författare har argumenterat för afrikanska eller mapuche-rötter. Cuecan var känd i Chile år 1824. Under en tid kallades den chilenska versionen la chilena på andra håll i Sydamerika, och efter Stillahavskriget döpte Peru om sin egen version till marinera. Dansen själv går tillbaka till slutet av 1700-talet, och chilenska sjömän och äventyrare förde den till Mexikos kust, där den också kallades la chilena.

Inte en cueca utan flera

Chile har regionala versioner. Den norra cuecan är långsammare, spelas av panflöjter och brass vid religiösa fester och karneval, utan sång. På Chiloé sjunger vanligtvis en man, med dragspel, gitarr och bastrumma, och stegen är kortare med dubbelt stampande. Cueca brava, även kallad cueca chora, är den urbana versionen. Från slutet av 1950-talet handlade dess sånger om storstädernas undre värld, och dess grupper använder dragspel, gitarr, piano och en ramtrumma som kallas pandero. Den version som de flesta besökare ser på en folkloreföreställning är den centrala, i huaso-dräkt.

Läs nästa: Danserna i Bali Hai-showen, från norr till söder

Cueca sola: dansen med en enda dansare

I Chile har cuecan också en politisk innebörd. 1978 skapade Violeta Zúñiga och andra medlemmar av Föreningen för de frihetsberövades och försvunnas familjer cueca sola som en fredlig protest mot militärdiktaturen. En kvinna dansar ensam och håller ett fotografi av sin försvunna kära. Den förekom i tv-kampanjen för "Nej"-sidan i folkomröstningen 1988 och inspirerade Stings låt "They Dance Alone". Diktaturen främjade i sin tur cuecan som en nationell symbol, vilket är en del av varför många chilenare ser dansen som mer än en folktradition.

When Chileans dance it

September är cuecans månad. Under Fiestas Patrias fylls cueca-akademierna, dansgolv ställs upp för undervisning och myndigheterna inleder traditionellt firandet med en cueca. Tävlingar pågår året runt, och i de nationella mästerskapen deltar ett par från varje region. Dansen tappade mark under 1900-talet och kom främst att förknippas med patriotiska tillfällen, men en ny generation dansare har fört den tillbaka. Utanför september är en tränad grupp på en folkloreföreställning det mest pålitliga sättet för en besökare att se den.

Se cuecan på Bali Hai

Bali Hai är en restaurang med livesshow i Las Condes i Santiago, öppen sedan 1982. På deras egen webbplats står det att cuecan ingår i folkloreföreställningen vid varje uppträdande, dansad i huaso-dräkt, och att folkloreprogrammet sträcker sig från Chiles yttersta norr till söderns öar. Cuecan är en dans under en lång kväll: föreställningen bjuder också på Rapa Nui- och polynesiska danser, en värd och en orkester, och restaurangen bjuder in gästerna att dansa på slutet. Bokningen via GetYourGuide inkluderar middag samt upphämtning och avlämning vid hotellet.

Läs nästa: Bali Hais meny och hur du bokar

Vem detta inte passar för

Om du bara vill se en cueca är en middagsföreställning en lång omväg: bokningen är cirka fyra timmar, med middag, polynesiska danser och en orkester runt cuecan. Kom i september i stället, då kan du se chilenare dansa den själva under Fiestas Patrias. Om du vill lära dig stegen kommer en föreställning inte att lära ut dem. Dansen på slutet är sällskapsdans, inte en lektion, och cueca sola är en minnesdans, inte underhållning. Paketet går dessutom bara måndag till lördag, så på en söndag behöver du en annan plan.